Det här med hästfoder

Jag refererar delvis till Havrepappans blogg, hans inlägg om foder. http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm

Förr i tiden gick hästarna hårda pass varje dag flera gånger om dagen. Den mat de fick var hö. Eventuellt lite havre och majs. Var gubbarna snälla fick de ett äpple lite då och då. Eventuellt lite melass om korna fick lite över..

Idag finns det sååå mycket olika sorters foder att man har beslutsångest varje gång det är dags att fylla på fodertunnan. Det är Mustang, Krafft, Hippo, Spillers, Eggersmans, Betfor, och allt vad de nu heter. Varje märke har minst 17 olika produkter, en för heta hästar, en för 1½-2½ åringar, en åt fölmärrarna, en för tävlingshästarna, svarthavre, pelleterat, i müsliform, pressat eller opressat. Havrefritt eller med extra magnesium.

Ofta gör man som så (jag iaf) att man springer det fortaste man kan in i affären, störtar mot foderavdelningen, hoppas på att man inte går förbi hyllorna med grimmor och täcken mm, tar den säcken man brukar ta, ignorerar priset, kutar mot kassan och slänger in säcken i bilen. Man ignorerar helt enkelt alternativen.

Men är alternativen så bra då? Behöver man verkligen det jäkla fodret man åkte dit för?
"Men pålle lille förtjänar lite müsli ju..." Eller den ursäkten jag använder mej av;
"Han behöver nått att få ner vitlöken, linfröt och b-vitaminen med! Och så får han ju bara lite müsli på morgonen och när jag ridit."

Vi behöver en reform i hästsporten. Vem ska vara vår ledare?