Jag gick och funderade på detta, mycket pga helgens händelser, att jag har börjat få svårt att lita på folk.. Jag antar att det har att göra med att jag blivit bränd ganska rejält och ofta. En svår spiral som vistat sej jobbig att bryta. Detta resulterat ju i att man går och stampar på samma förbaskade ställe hela tiden.
Himla svårt att hitta vettigt folk på soffan i en byhåla. Men hur kul är det att bli bränd och sviken 45 ggr till tills man hittar nån som man faktiskt kan anförtro sej åt, nu menar jag inte nån man berättar om hur dagen har varit osv, utan nån som man verkligen kan dela sina inre inlåsta och högst hemliga tankar med..? Har ännu inte lyckats ens att komma i närheten av detta och jag är 22 år!
Så därför sätter jag mej alldeles strax i soffan med en kopp varm the, äter mej mätt på riskakor och Brago-kex och försöker hitta nått på tv som inte påminner om nån alls. Fungerar inte det så får jag väl helt enkelt lägga mej tidigt ikväll, för promenerat för att rensa tankarna har jag redan gjort. Hjälpte föga..
Så kära, blogg-läsare, hur bryter jag min spiral? Och framför allt; Vad blir det på tv i kväll??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jadu, jag önskar jag hade ett bra svar på din fråga. Jag är likadan. Även om jag och elsk har vari tillsamman i mer än 3 år och han ALDRIG någonsin ens gett mig en anledning att bli svartsjuk eller behöva vaa misstänksam så är jag det iallafall. Ibland jag jag triumferande säga åt honom att ALLA är otrogna (förutom jag själv då som är höjd över mänskligheten) När han säger att han aldrig varit det under sina 36 år och inte heller tänker vara det, så tror jag faktiskt på honom. Men ändå kan inte mitt neurotisa alter ego ge med sig och jag fortsätter ändå vara misstänksam och jobbig.
Folk säger att man helt enkelt måste släppa kontrollen och våga. Och det är nog sant. Det bär eller brister, det finns inget man kan göra för att få det åt ena eller andra hållet.
Antingen håller man sig borta och slipper bli sviken, eller så kan man få uppleva underbara grejer och träffa underbara personer, och samtidigt riskera att bli sårad. Tyvärr finns det ingen safe väg.
Pussokram från mini-Freud
:-(
Men du.. tänk att det finns fler som jag, som har svårt att lita på folk.
Jag har svårt för detta med att både lita på livspartner och vänner.
Det du har skrivit kunde lika gärna varit mina ord...
Det jag har lärt mig är att det blir lätt så att man spenderar sitt liv med att bara gå runt och 'vänta' på att något ska hända.
Något som gör att den enda lilla tillit som faktiskt finns ska gå till spillo.
Har kommit på att man helt enkelt måste bestämma sig för att lita på folk. Visst, det är lättare att tänka så än att faktiskt få det att fungera i verkligeneten.
Men jag har en vän som är så stark. Hon är en sån där energispridare du vet.
Hon har alltid varit ensam. Henne brukar jag tänka på, så automatiskt får jag lite styrka.
Fast hon vet inte ens om att jag använder henne som en styrka att lära mig att kunna tänka att :
"Vad som än händer så KLARAR jag allt! Helt på egen hand.
Det GÅR faktiskt"
Försök att hitta något i ditt liv som kan ge dig lite den där känslan:
Ha! Jag klarar mig allt!
Som du kan luta dig tillbaka på när du känner den där hemska känslan av oro/ensamhet/ ledsamhet komma krypandes.
Det är hemskt att inte ha någon såndär person man kan lita på ALLTID.
Vare sig det är en vän eller livspartner.
Nu har jag min älskling.
Han är den enda människan jag kan prata med om allt.
Jag litar på honom i vått och torrt och han finns alltid där.
Det vet jag.. men ändå. Ibland så..
Hoppas att du kan hitta den där speciella människan du alltid kan luta dig emot och känna dig så trygg tillsammans med.
Den som faktiskt aldrig sviker, aldrig lämnar dig ensam,. TROTS att tanken slår dig ibland.
Stor megasuperdunder-kram till dig, vännen!
Skicka en kommentar